Välkommen till min nya blogg!
Hej!
Mitt första inlägg. Förvänta er inget bara ;) Så rolig är jag inte.
Nu har jag då börjat SSK programmet och det är över förväntan skoj. Min basgrupp och kursledare verkar jättehärliga och det gör nog mycket. Sen är ju det mesta inom sjukvården intressant tycker jag, men att man trivs gör skolarbetet mindre betungande. Just nu håller vi på med vårdhygien och etik.
Ett litet problem är dock alla nya rutiner som jag inte vant mej vid än... alla som känner mig vet ju att rutiner aldrig varit min starka sida, men nu är jag verkligen tvungen att få det att fungera på alldeles egen hand. Jag fixade ju jobbrutinerna förut men då hade jag verkligen en piska över mig. Nu måste jag vara den piskan själv. Jag är iallafall frisk den här hösten/vintern, för första gången på jag vet inte hur många år. (har årstidsbunden depression, SAD, och det är inga små svängningar vi snackar om utan rejäla svackor med sjukskrivningar och hela baletten som följd). Den här hösten och vintern har jag som tur är, mått nästan oförskämt bra. Kanske är det för att jag lärt mig att inte bli rädd när depressionen smyger fram i höstmörkret, att jag insett att så fort ljuset är tillbaka igen så blir det bra, då skingras ångesten. Typ som att tända lampan när man är mörkrädd :)
Annat som gör mig stabil är min finafina sambo. Han är fanimej en av de bästa människorna jag nånsin träffat. Hans och min familj är bäst i världen. Ja, katten också... hon står för underhållningen, definitivt. Just nu har hon hoppat upp på dörrkarmen från en hylla och balanserar fram och tillbaka på den 3-4 cm breda kanten samtidigt som dörren rör sig. Hon e inte klok. Om hon kunde skulle hon väl gå upp och ner i taket.
Så, jag har de ultimata förutsättningarna för att lyckas med den här utbildningen!
Det borde gå, hoppas hoppas. Jag skulle bli så knäckt annars ;)
Kvar idag:
sortera och tvätta
hitta på nåt att äta samt fixa iordning det
läsa lite vårdhygien i nya boken och gå igenom frågeställningarna
beställa böcker från adlibris?
men ärligt talat, jag kan väl sova en timme först?
Mitt första inlägg. Förvänta er inget bara ;) Så rolig är jag inte.
Nu har jag då börjat SSK programmet och det är över förväntan skoj. Min basgrupp och kursledare verkar jättehärliga och det gör nog mycket. Sen är ju det mesta inom sjukvården intressant tycker jag, men att man trivs gör skolarbetet mindre betungande. Just nu håller vi på med vårdhygien och etik.
Ett litet problem är dock alla nya rutiner som jag inte vant mej vid än... alla som känner mig vet ju att rutiner aldrig varit min starka sida, men nu är jag verkligen tvungen att få det att fungera på alldeles egen hand. Jag fixade ju jobbrutinerna förut men då hade jag verkligen en piska över mig. Nu måste jag vara den piskan själv. Jag är iallafall frisk den här hösten/vintern, för första gången på jag vet inte hur många år. (har årstidsbunden depression, SAD, och det är inga små svängningar vi snackar om utan rejäla svackor med sjukskrivningar och hela baletten som följd). Den här hösten och vintern har jag som tur är, mått nästan oförskämt bra. Kanske är det för att jag lärt mig att inte bli rädd när depressionen smyger fram i höstmörkret, att jag insett att så fort ljuset är tillbaka igen så blir det bra, då skingras ångesten. Typ som att tända lampan när man är mörkrädd :)
Annat som gör mig stabil är min finafina sambo. Han är fanimej en av de bästa människorna jag nånsin träffat. Hans och min familj är bäst i världen. Ja, katten också... hon står för underhållningen, definitivt. Just nu har hon hoppat upp på dörrkarmen från en hylla och balanserar fram och tillbaka på den 3-4 cm breda kanten samtidigt som dörren rör sig. Hon e inte klok. Om hon kunde skulle hon väl gå upp och ner i taket.
Så, jag har de ultimata förutsättningarna för att lyckas med den här utbildningen!
Det borde gå, hoppas hoppas. Jag skulle bli så knäckt annars ;)
Kvar idag:
sortera och tvätta
hitta på nåt att äta samt fixa iordning det
läsa lite vårdhygien i nya boken och gå igenom frågeställningarna
beställa böcker från adlibris?
men ärligt talat, jag kan väl sova en timme först?
Kommentarer
Trackback
